Godmorgon världen och den andra strålande dagen på det nya året!

 

Jag har precis ätit långfrukost tillsammans med min mamma och ska snart bege mig ut på morgonens härliga samt ytterst uppiggande springrunda. Har ännu inte planerat något särskilt för resten av denna dag, så jag får helt enkelt se vad dagen har att erbjuda. Vädret verkar i alla fall vara på topp, och ett underbart lager av snö — om så ytterst tunnt —  täcker återigen såväl gator som tak, mark som träd. Glädje! Allt som maxar vinterkänslan är enligt mig mycket varmt välkommet. 

Ibland handlar det bara om att bestämma sig; jag ska börja skriva här igen.

 

 

Kände mig helt slutkörd när jag kom hem igår, huvudet gjorde ont och tröttheten var alldeles för påtaglig. All press från vårterminen har liksom övergått till en sorts utmattning som antagligen kommer att hänga kvar i några dagar innan den försvinner.

 

Hursomhelst, vaknade av mig självt strax efter nio imorse och vid klockan ett gick jag hem till min kompis, kollade på flera avsnitt av Gossip Girl och hade en allmänt mysig dag. Älskar den serien förresten, Ed Westwick {spelar Chuck Bass} är helt to die for! 

Blev erbjuden att vara med på laborationer denna vecka där vi ska plocka fram DNA ur bakterier, så tackade ivrigt ja och gick till KTH idag igen. Vi pratar engelska både eleverna sinsemellan och under laborationerna. Det finns fyra till i min ålder där, två tjejer och två killar, varv en av dem är från Budapest i Ungern. Han vill att jag ska visa honom så många sevärdigheter i Stockholm som möjligt de kommande dagarna efter våra laborationer, vilket kan bli intressant. 

Känner mig som en seg, smält kola just nu. Alicia och Ronja åkte nyss hem, de sov hos mig igår efter att vi hade varit ute hela kvällen. Nu på morgonen låg en stor frukostbuffé uppdukad på matbordet, som hade mamma hade gjort iordning medan vi sov, men vi vaknade så sent att Alicia var tvungen att gå hem innan vi upptäckte den, hahah.  

 

Hur som helst, idag står inga speciella planer på schemat. Så det blir väl en "leva livet på balkongen"-dag med B&J's Peanutbutter-cup glass eftersom det är så varmt ute, ganska härligt det med!

 

Fingrarna som dansar över tangentbordet luktar sådär lagom mycket choklad och färka jordgubbar. Har fixat och bakat med mamma hela kvällen inför imorgonbitti; med musik strömmandes genom högtalarna i köket, samtidigt som vi sett på hur allt där ute långsamt övergått till sin nattliga skepnad. Ett riktigt mysigt avslut på den förövrigt sköna dagen - där jag passat på att ta hand om mig själv, tittat på serier, varit ute flera gånger, bläddrat i Vouge och så vidare. Känns som att jag kan fortsätta att skriva i evigheter. Ska dock återgå till de sista förberedelserna inför morgondagen nu, sedan väntar min säng med nytvättade lakan. Godnatt alla fina!

 

Efter att ha varit på KTH hela förmiddagen, pysslat med fysik och biokemi, mötte jag upp Ronja i stan runt halv fyra. Vi drack varsinn smoothie från Blueberry Lifestyle, medan vi pratade, skrattade och åter igen pratade. Orden, skratten och minnena tog aldrig slut. Sist men inte minst kom en lite äldre kille fram till mig medan vi satt på en bänk, frågade om jag var Zara Larsson. Liknar tydligen henne någorlunda utan smink och med toffs. Han fick i alla fall bekräftat att jag INTE är Zara Larsson. Men trots det blev han nästan skrämmande påträngande och närgången, frågade mig konstiga saker och uppträdde sig allmänt obehagligt. Så fort jag och Ronja fick chansen gick vi därifrån, snabbt. Haha. Nu ska jag iallafall hoppa in i duschen. God natt! ♥ 

Det var en riktigt värd kväll igår. Hängde i Haga med massa härliga människor hela kvällen, så det blev inte särskilt mycket sömn inatt, heh. Men ändå satt jag på KTH med öppna ögon strax innan nio imorse. Men om sanningen ska fram hade jag riktigt svårt att ta mig upp ur min säng - som jag just då för stunden ansåg vara det gosigaste och underbaraste stället i världen, men jag lyckades {spoiler: mamma stod för mitt uppvaknande, kaffe stod för resten}.

 

Så trots mitt otaggade tillstånd efter att ha vaknat upp i känslan av att vara en påkörd snigel, kravlade jag mig dit för att strax bli positivt överraskad och därav laddad med en ännu en energikick som räckte tills slutet av dagen. Vad jag gjorde på KTH idag och ska göra ända tills på onsdag med undantag från helgen är att gå en naturvetenskapskurs.

 

 

"...att vi den nåd besinna, som räcker året om." Och där. När det sista ordet {som alltid blir utdraget och skriks ut} på den sista versen i Den blomstertid nu kommer är sjungen av hela skolan, samlade på arenorna i den gigantiska hallen, då har sommarlovets startskott avlossats på riktigt. Då portarna för en längre period av frihet låsts upp och står vidöppna. Väntar på oss att passera dem och snart finna nya dörrar att ta oss igenom - som leder till gud vet vad. Vi skulle dock till klassrummet igen efter alla program i hallen för att få våra terminsbetyg, säga farväl och krama alla minst en sista gång. Att säga farväl och hela den baletten är det som alltid känns mest i hjärtat {biologiskt sett i hjärnan, haha}. Till och med rektorns avslutningstal berörde och gav mig en hel del att fundera över, trots att den mest var riktat till niorna.

 

Ett värdigt sommarlov kan jag definitivt ta eftersom min prioritet på skolan legat väldigt högt hela året, speciellt i mitten av den här terminen... Så nu i sommar ska jag luta tillbaka och leva livet. Ta vara på det som går att ta vara på och så vidare. Med det sagt drar jag ut med ett gäng vänner om en liten stund, lovely!

 

Adrian Luxs Teenage Crime pumpades ut genom högtalaren medan vi hade en skön picknick med klassen på dagens lyckade metorsdag. Vi njöt av det vackra vädret bestående av solens alla strålar tillsammans med en lagom temperatur för bad. Det skrattdes och pratades massor, folk runt omkring oss spelade allt ifrån brännboll till minigolf på den stora gärsytan, några gick ned till stranden som var fylld av ivriga människor som skulle ta ett dopp medan resten {där bland jag} fortsatte att sola på filtarna vid musiken.

 

 

Regnet bara öste ned på de relativt folktomma gatorna medan minst tre blixtar uppenbarade sig under tiden jag och min kompis lunchade på ett café i Gallerian. Räknade ut att ena blixten var ungefär 680 meter ifrån oss {basic fysik och matematik}, så vi var definitivt inte missnöjda med att sitta inomhus just då, haha! Sedan gick vi runt i några butiker innan vi drog oss hemåt igen. Riktigt härlig dag! Väl hemma blev det en massa telefonsnack med flera pers, mysigt värre.

 

 

 

 

 

 

Sitter i min säng och bara är. Ska strax skicka iväg min ergonomiuppsats till min idrottslärare och sedan är jag helt fri. That feeling! Annars har min dag varit bra. Skrattade verkligen ihjäl mig flera gånger, speciellt vid mina försök om att psyka Angelika under en isländsk sång som hon och Joanna spelade upp inför klassen. Sånna där lustiga språk kickar onekligen igång konstiga reaktioner i min hjärna som gör att jag inte kan hålla mig för garv. Associerar väl okända läten på den nivån med lustiga minnesfragment jag fantiserat fram allt eftersom. Samma sak gäller all japansk musik jag tvingats genomlida under min livstid, hahaha. Och ändå kan jag inte klassa det som oljud eftersom sådan musik trots allt följer en matematiskformel {fast med en något, eller kanske väldigt lustig och sådär lite osmaklig konstruktion}.

 

 

 

Första praodagen med Ronja, check! Det var verkligen jättemysigt med alla hundar, men jösses vad varmt det blev på förmiddagen när vi gick vår två timmars långa promenad. Ahh, haha. Hade lust att riva av mig alla tjocka kläder {jeans och skinnjacka} mitt i allt, springa hem och hämta shorts för att sedan fortsätta, men bet ihop. Antar att det inte bara jag som led av ett dåligt klädval ur vädrets synvinkel, långbyxor är nämligen lite halvt av ett måste på denna arbetsplats. Svettigt värre!

 

Ansvarade för en labrador {Happy}, en liten collie {Luna} och en blandis {Simeon} under första promenaden, helt underbara! Efter sista rundan fick vi sätta oss inne hos olika hundar för att läsa igenom en grej på 28 sidor. Satt hos de små hundarna som började tävla om vem som skulle få gosa med mig. Sötisar. En satte sig i mitt knä, fyra lade sig bredvid mig i samma soffa och två började naffsa på varann tills en av dem "vann" och därav satte sig vid mina fötter och tänkte lämna revir på min sko. Men jag hade observerat detta och drog därav undan min fot med en marginal på en tiondelssekund typ. Kunde inte hålla mig för skratt, så ofattbart gulliga.

Fredag! Hade både matteprov och redovisning på engelskan inför klassen tillsammans med min kompis på förmiddagen. Så jäkla awesome att de sista proven för terminen numera är avklarade, plus att de verkade gå väldigt bra också. Vår gulliga engelska-lärare kom fram till oss efter redovisningen, helt till sig, och sa att vi "helt klart var dagens solsken".

 

Att pressen om att alltid vara högpresterande börjar drifta av nu är bara för skönt. Har verkligen haft så mycket att ta igen från förra läsåret tillsammans med strävan efter att alltid vara 'den där toppeleven'. Och när man klättrat upp på toppen, vill man inte riskera att trilla ned när det man ansträngt sig för visserligen tappar värdet alldeles, alldeles för lätt.  Vilket säger sig självt - det är en ständig och påfrestande process som fan att endast acceptera det högsta och bästa i alla studier, för jag älskar kunskap och allt det där. Tycker det är oerhört... {ehm kommer inte på  något passande ord, haha men... "intressant"}, speciellt nu när vi har inspirerande och engagerade lärare som gjort mig ännu mer peppad och motiverad, om det nu ens är möjligt. Fast det får inte gå över den där gränsen då allt blir ett måste, då det enda man i princip prioriterar är sömn och skola, för att man varken hinner eller orkar göra annat, hur mycket man än vill. Hur mycket man än plågas mentalt av inte göra det man egentligen har lust med just då. Vilket är den värsta känslan mitt i allt detta. Ville nästan spy på mina utvecklingssamtalspapper den dagen jag fick dem eftersom det var som en bekräftelse på vilken obegripligt ohälsosam cirkel jag hade hamnat i mot slutet, för att inte våga tillåta mig att göra ett minsta lilla snedsteg. Trots det, är man kapabel till mer än man tror. Jag vet det. Men ändå tvivlar man, bara för att det är så enkelt.  

 

På eftermiddagen följde jag hursomhelst med Ronja till tandläkaren innan vi köpte godis och satte oss mitt på en äng {bokstavligen i mitten}, som vi stannade på i flera timmar. En sån här dag kan man bara ha med sin eller sina bästa vänner, helt galet! ;D

 

Åh haha, när jag gick förbi två små tjejer imorse i mina kick-ass klackar sa de till varann att jag såg ut som en prinsessa. Så himla söta ♥

 

Satt i kungstädgården med Ronja nästan hela dagen och pratade om allt och inget. Så himla fint med alla rosa körsbärsblommor som precis blommat ut också. Helt underbart! För att inte tala om solskenet och värmen... Jösses. Summer-feelings dude! Varsinn glass som vi köat för i minst tjugofem minuter var inte heller dumt nej, haha! Sedan alla glada människor som krypit fram från sina iden, åh. Bästa dagen på länge! ;D

 

Jeffrey Campbell-klackarna prydde dessutom mina fötter, vilket gav oss flash-backs från förra året när jag använde dem för fösta gången och fick stora skavsår och riktigt ont i hälarna {glömde naturligtvis ta med mig ombytesskor mitt i all iver på morgonen}. Vilket slutade med att jag skulle ha ramlat ned för en relativt lång trappa vid T-centralen om inte Ronja hade gått precis bredvid och fångat mig när mina fötter kind of somnade helt plötsligt.