Formellt sett är det äntligen sommar nu. Jag kan inte ens påbörja att skriva en läslig förklaring över hur mycket jag uppskattar det. Orden skulle aldrig ta slut eftersom man inte kan redogöra något obeskrivligt med bokstäver så att andra kan tolka det på samma sätt. Det är fysiskt omöjligt - annars har man ju motsagt sig själv. Men att första juni bjuder på ett hopplöst regn är dess värre...  För vad är sommar utan solsken? En grizzlybjörn med vit päls, för att vara metaforisk. Det blir liksom fel, som ett pussel där bitarna inte passar in i varann, men passar in i ett annat pussel där den slutliga bilden dock är och blir en helt annan - men fortfarande förhåller sig till samma, kanske inte längre så simpla regler. Logiken går helt enkelt inte ihop med ens egna filosofi och därav blir spelreglerna är inte alls som förväntat. Sommar blir till höst. Höst blir till höst. Vinter blir till höst. Vår blir till vinter och sista veckan till vår. Sedan snurrar allting runt i ett jäkla virrvarr som aldrig riktigt går lita på.

 

Blev kanske lite väl djup nu... Hahaha. Det var inte alls vad jag hade tänkt skriva om, men whatever. Hittade klänningen från Hollister i Täby som fanns men inte fanns i Gallerian igår, lovely!